Jenny 2009

För det mesta står jag någonstans på en stol och pyser självgodhet och är allmänt nöjd med mig själv men ibland undrar jag och jag inte är för bra för mitt eget bästa. Hur hade jag tänkt att jag skulle bära mig åt när jag kommer på 3-4 och ibland ännu flera riktigt bra affärsidéer och projekt varje vecka.
Hur ska jag kunna välja ut en eller två och utvecka dem så bra det bara går när nya ännu roligare idéer bara bubblar ur öronen på mig....

Ibland önskar jag att jag var en lite mer tråkig människa. Att jag kunde ta ett jobb med lagom betalt och sen vara nöjd där istället för att hela tiden vilja vidare och rastlöst sträva mot det där enorma målet där framme i dimman. Undrar hur det känns att sitta helt stilla och bara vara nöjd. Att inte ha en miljon saker på gång och lika många idéer som bara väntar på att få bli något.

Jag har faktiskt gjort ett seriöst försök att sitta här idag och göra ingenting utan rastlöshet och strävan vidare. Det gick sådär. Jag blev galen av tristess och insåg att det inte är ett sånt liv jag vill leva.
Så nu knuffar jag upp farten igen och välkomnar mig tillbaka ut ur potatiskällaren.  
Nu får ni ursäkta men jag har inte tid att sitta här och bli gammal..  Jag har ett liv som inte väntar!

Jag vet inte vad handläggningstiden hos skatteverket brukar ligga på men 3 dagar för att utfärda en F-skattesedel låter helt sjukt snabbt. Någon har antingen just haft semester eller ska snart gå på den.
Applåder till vem det nu var som jobbade så snabbt!

(att personen lyckades få hela min affärsidé om bakfoten och därför utfärdat ett något tveksamt registreringsbevis behöver vi ju inte prata högt om)

Har man inget bättre att lägga pengar på en fredag i augusti så bokar man in en bilservice.
Hela 3 saker ska bytas/kollas den här gången och notan hamnar lite lagom på närmare 8000kr. Som hittat. Sånt borde jag göra varje fredag...

Har fått många mailsvar efter den produktiva helgen. Några bakslag givetvis men flest framsteg.
Två av mina favoritmärken inom klätterutrustning tyckte miin affärsidé är bra men backade på webshopskonceptet. Tack men nej tack! Utan fysisk butik med vanliga öppetider ville de inte samarbeta alls.
Synd. Mycket synd.

Däremot fick jag possitiv respons från andra märken så i slutet på nästa vecka tänkte jag passa på att hälsa på generalagenten när jag ändå har vägarna förbi Göteborg.

btw.. är det någon som har koll på äldsta kusinens mailadress? Eller mobilnummer kanske. Mailde den gamla vanliga adressen för över två veckor sen men får inga svar och det känns lite tråkigt att bo i Göteborg i 3 dagar utan att hälsa på.

Nu har jag sån där enormt överdriven energi igen. Jag vill göra sjutusen saker på en gång och allt ska hända precis nu. Antar att det kan vara ganska enerverande för omgivningen så det är tur G jobbar och slipper genomlida min frustration över att saker tar tid.

I skrivandets stund jobbar jag med ett antal projekt.

-företagsnamn behöver kommas på så jag kan gå vidare med registrering
-gruvutflykter i SSFs regi
-idéer till egna utflykter
-äventyr inom företaget
-förslag på turer till TVM-gruppen som ska startas i höst
-samordning av listpunkter som är bortglömda och behöver tas tag i

och så är jag lite sugen på att baka en banakaka

Igår var jag typ Gud. Jaghar redan berättat om hur jag räddade den lilla blåmesungen från Kattflocken. Innan dess hade jag återupplivat en döende hare. 

Känsliga läsare kan sluta läsa här. 
Det var på jobbet när jag låg nära och stressade bakom en annan natttrafikant (kan inte folk hålla sig hemma på nätterna så jag kan få har vägarna ifred) som det flög ner något i diket och massa pälstussar yrde runt i luften. Bilen framför tvärnitade och det var blod på hela vägen. Jag stannade och höll tummarna för att vad det än var  hade dött direkt. Det hade det inte.
Det var en hare som hade blivit påkörd och jag såg i backspegeln hur den kastat sig upp på vägen igen och låg och sprattlade utan att kunna resa sig. Jag var först ut och skyndade fram medans killen som körde på den också klev ur bilen. Det var fruktansvärt att sitta där och se haren kasta sig från sida till sida utan att komma upp och veta att vad osm än hände skulle jag aldrig kunna befria den från plågorna. Det enda jag kunde göra var försöka lugna och hålla den stilla så den inte slog huvudet i asfalten.

Föraren av den andra bilen var inte mycket till hjälp han heller. Han hade precis fått körkort och var helt chockad. Jag tror jag satt och klappade på harstackaren i 10 minuter medans jag förbannade det faktum att den inte dött direkt. Det var blod på vägen, blod på mina händer och blod på mina favoritjeans. Till slut lugnde haren sig så pass att jag kunde börja känna efter om någonting var uppenbart brutet men jag hittade inget trasigt alls. Plötsligt gjorde haren en ansats att resa sig och med min hjälp lyckades den sätta sig upp. Efter ytterligare några minuters återhämntning tog Liten ett par provskutt och både jag och killen bara gapade. Det såg lite vimmelkantigt ut men en kvart tidigare hade ju haren varit i princip död. Nu såg vi istället hur den, efter att jag lyft den över diket, snabbt skuttade iväg över åkern och försvann in i skogen.

Liv ett  den natte räddat. Jag är medveten om att allt blod måste ha kommit någonstans ifrån och att haren kan ha tagit sina sista överlevarinstingtskrafter för att fly från människorna men jag kan inte låta bli att hoppas att den Lilla ändå överlevde på något sätt.