Hong Kong
När vi landade i Beijing åkte 4 av oss dit i värmekameratestet och en tjej fastnade på flygplatsen i två timmar innan hon släptes in i landet. Det ska bli spännande att se hur Sverige skyddar sina gränser när vi kommer hem på onsdag.
Idag ska vi upp på The Peak som är någon hög topp här på ön. Efter det är programmet fritt. Ska bli skönt att slippa vallas runt som turistgrupp ett tag. I går kväll/natt satt vi på en uteservering mellan skyskraportna och lyssnade på åskan och såg blixarna lysa upp den lilla himmelsnutt vi hade ovanför oss... Riktigt mäktigt.
???
tolk tack?
Korkade Kineser?
Låt mig förklara bilden. Den föreställer ett berg och en enorm rasbrant. 1/3 ner i bilden ser man en pytteliten buss. Då fattar ni exakt hur stora mängder sten som föll ner för 5 år sedan. Hela vägen och halva berget försvann... vad man gjorde då? man byggde en ny väg på samma ställe så klart... och den tunga busstrafiken fortsätter.
Tigersprångsravinen
Bilden talar för sig själv. Men notera att färgprickarna övanför floden är människor... Det är ingen liten ravin det här...
lite hemlängtan så där i halvtid
vi stötte på den här lilla hårbollen igår och kunde knappt slita oss... tänk att de har Lovar i Kina
Lijiang
Vi bor i gamla staden i Lijiang, kinsernas turisort nummer Ett. Ikväll är det middag på bargatan och jag tar emot betting på hur många som kommer vingla ner i vattendragen som kantar gågatorna.
Drakdans
På torget i mitten av Xian såldes det drakar och så här vackert blev det när mörkret föll.
Nu ska vi äta frukost sen åker vi buss två timmar till Tigersprångsravinen. Vi ska vandra 5 km 1000m upp i ravinen. 1000m ner till vattnet och 2000 meter bergväggar omkring oss. Och så har jag blivit lovad en grotta...
2500 till 3300 meter
så här tog man sig från 2500 till 3300 meter. Det kliade i benen... jag vill gå själv!
värdesak
en liten värdesak i jade som vi hittade. ca 5cm lång. för er som inte kan kinesiska så är priset 6,8 miljoner yuan (och den står i 1,20)
berg i fjärran
Fotad från bussen. Väldigt hög topp eftersom vi redan befann oss på 2500m
3000 meter över havet
Det här frodiga växtligheten hittar man på 3000 meter över havet. Ganska fantastiskt. Och allt plockas och görs naturmedicin av.
Broräcke
Varför har vi inte elefanter på broräckena i Uppsala?
Läggdax
Det har aldrig varit så tyst i bussen som idag. Alla är trötta efter många timmar på museum, i bussen, på stan i Xian, på flygplatsen och i flygplanet. Inte en lugn stund sen halv 8 imorse och nu är klockan halv 12.
Den höga höjden har också gjort sitt till all trötthet. På 2600möh är syrenivån märkbart lägre.
Nu har jag iaf internet i 3 dagar så förvänta er lite bilder...
Tänkte försöka hinna med lite löpning också här uppe. Höghöjdsträning :)
många små gubbar blir en stor armé
och så har vi sett dem... alla 7000 eller hur många de nu var. De ger lite inspiration till underverken jag ska skapa när jag tagit över världen.
Matpause
Nu är det middag på Xians finaste resturang. Lokal mat i form av olika dumplings serveras. Återkommer med fler bilder senare ikväll...
vägrar man sport så gör man
Det spelar ingen roll om det är konst, är man sportvägrare så är man!
Syster Janet besöker en konstutställning.
"Jag tänker inte kolla på en fotboll ens om de gör den i gräs, 3gånger så hög som mig och placerar oss samtidigt i ett rum på 20kvm."
Turistigt värre
PJ och C ser lika roade ut som vi kände oss. Man får snällt bita ihop när farfar planerat in turistorgier. Ser man det från den ljusa sidan så bidrog vi iaf till att en herrans massa kineser fick lön den dagen...
Många drakar finns det
Sådana här har vi tittat på ett antal
The great wall of China
Vi hade lite otur med vädret men hellre dimma och dålig utsikt än de 30-35 grader och stekande sol vi hade dagen innan.
I Xian
Klockan är halv 6 och det är helt omöjligt att föreställa sig att mamma inte ens vaknat efter jobbet ännu hemma. Nämnde jag att vi bor på 19de våningen. En bieffekt efter allt mitt klättrande är att så fort jag kommer ovanför trädnivå börjar jag bli sugen på att fira mig nerför väggarna och jag har redan spanat in en möjlig rapellering strax höger om vårat fönster. Kanske skulle ha packat åttan ändå :P
Adrenalinnivån hittills är så klart i botten. Nackdelen med att resa med massa andra är att det mesta tar sjukt lång tid och har en säkerhetsnivå anpassad till turister. Det mest äventyrliga jag hittat var i ett mörkt shoppingcenter en sen kväll där jag provade om man verkligen snurrar runt om man lägger sig över ledstångsbanden (?) ¨på två rulltrappor som går åt olika håll.
Jag kan meddela att så är fallet. Man snurras runt ett halvt varv. Sen är man för smal så man ramlar ner mellan banden och slår sig. Och G som trodde att det hör skulle bli min första resa utan blåmärken.
Ni som inte förstår vad jag menar skulle fått en fin youtubefilm att titta på men i samband med 20årdsagen av massakern på Himelska fridens torg så är alla sådana webbplatser stängda i det här lilla landet.
Ska försöka få upp lite bilder under kvällen innan vi åker vidare imorgon. Då är det inrikesflyg upp i bergen som gäller och vem vet när jag får tillgång till internet nästa gång.
On my way...
De närmsta timmarna ska
-det sista packas
-boken som adlibris vägrade skicka i tid ska köpas
-hundarna lämnas. Alice med endast ett koppel och Love med täcken, mat, korv&köttbullar, pipis och ben. Det är tufft att vara arbetshund
-en kort sammanfattning på engelska av min "artikel för publicering" skrivas
-jag själv duschas
Sen bär det av mot Arlanda och en natt i en flygstol. Imorgonbitti lokal tid (någon gång i natt för en här hemma) vaknar jag upp i Peking.
Hemma igen om två veckor efter att via diverse etappstopp ha förflyttat oss från Peking till Hongkong.
Jenny väcker liv i de nästandöda
Igår var jag typ Gud. Jaghar redan berättat om hur jag räddade den lilla blåmesungen från Kattflocken. Innan dess hade jag återupplivat en döende hare.
Känsliga läsare kan sluta läsa här.
Det var på jobbet när jag låg nära och stressade bakom en annan natttrafikant (kan inte folk hålla sig hemma på nätterna så jag kan få har vägarna ifred) som det flög ner något i diket och massa pälstussar yrde runt i luften. Bilen framför tvärnitade och det var blod på hela vägen. Jag stannade och höll tummarna för att vad det än var hade dött direkt. Det hade det inte.
Det var en hare som hade blivit påkörd och jag såg i backspegeln hur den kastat sig upp på vägen igen och låg och sprattlade utan att kunna resa sig. Jag var först ut och skyndade fram medans killen som körde på den också klev ur bilen. Det var fruktansvärt att sitta där och se haren kasta sig från sida till sida utan att komma upp och veta att vad osm än hände skulle jag aldrig kunna befria den från plågorna. Det enda jag kunde göra var försöka lugna och hålla den stilla så den inte slog huvudet i asfalten.
Föraren av den andra bilen var inte mycket till hjälp han heller. Han hade precis fått körkort och var helt chockad. Jag tror jag satt och klappade på harstackaren i 10 minuter medans jag förbannade det faktum att den inte dött direkt. Det var blod på vägen, blod på mina händer och blod på mina favoritjeans. Till slut lugnde haren sig så pass att jag kunde börja känna efter om någonting var uppenbart brutet men jag hittade inget trasigt alls. Plötsligt gjorde haren en ansats att resa sig och med min hjälp lyckades den sätta sig upp. Efter ytterligare några minuters återhämntning tog Liten ett par provskutt och både jag och killen bara gapade. Det såg lite vimmelkantigt ut men en kvart tidigare hade ju haren varit i princip död. Nu såg vi istället hur den, efter att jag lyft den över diket, snabbt skuttade iväg över åkern och försvann in i skogen.
Liv ett den natte räddat. Jag är medveten om att allt blod måste ha kommit någonstans ifrån och att haren kan ha tagit sina sista överlevarinstingtskrafter för att fly från människorna men jag kan inte låta bli att hoppas att den Lilla ändå överlevde på något sätt.