fredagsmys
Rapport kommer...
Ansvarsbefriad
Som tack för överdrivet intresse ska jag nu bli medlem i föreningen Katastrofhjälp fåglar och vilt. De är helt ideella och kan behöva att hjälp de kan få. Bli medlem du med vet jag... 100kr för ett år kan väl knappast vara en betyngande kostnad för någon. Du kommer vara glad att föreningen finns den dagen du står där med 4 moderlösa igelkottungar och undrar hur du ska ha tid och kunskap att hjälpa dem...
akutvård
En stare i nöd och en av Tamros tomma apoteksbackar. Mer behövs inte för att WNOn ska förvandlas från en ful liten lastbil till en livräddande ambulans. Försökte få tag på rådgivande veterinär i evigheter men gav upp och driver nu förstklassigt rekreationshem i egen regi. All inclusive, givetvis!
ps. jag lovar att lämna tillbaka Tamros returback på jobbet i morgon... ds.
vilken mardröm
Här bodde mina hästar för 2 år sedan.... riktigt läskigt!
Tillgängligheten i svenska fjällen
Att få tag på information om hur man tar sig till Vadvettjåkka verkar inte helt enkelt. Från början tänkte jag ta tåget till Abisko och sen vandra därifrån men tanken på att gå över 3 mil med all tung utrustning lockade inte. Efter en hel del googlande och försök till kontakt med turiststationen i Abisko (vars mail ligger nere så ingen hjälp därifrån inte) har jag nu lyckats luska ut att det går ett tåg till Låktatjåkka vilket betyder att min vandring kortas med dryga milen.
Nu återstår det att smöra för vikariechefen så jag slipper jobba helgen vecka 32. Jag planerar att sitta i en helikopter mitt uppe i ingenstans på lördagen när han tror att jag kommer sitta i reklamationsbilen :P
Mitt liv som spindel
Ett utav de försvunna kollina från inlägget innan är återfunnet. Jag slapp vara kleptomanisk bilmekaniker när jag hittade paketet med bromsbelägg precis där det ska ligga. Folk kanske skulle titta lite noggrannare innan de ringer och gnäller.
narkomankleptoman
Jag borde då rimligen vara en knarkande bilmekaniker eller möjligtvis enbart kleptoman...
arbetarens ointressanta liv
Jag är imponerad av alla människor som klarar av att jobba och ha ett liv samtidigt. Jag jobbar 9-12 timmar 6-7 dagar i veckan och de strax över 100 lediga timmarna jag får över passerar i ett töcken utan någon som helst meningsfull aktivitet. Hur klarar människor av att hålla på så här i 45 år? 8 timmars arbete 5 dagar i veckan och 30 dagars semester varje sommar.
skrev ett långt inlägg här men till och med jag kände att det passerade gränsen för hur sarksmdrypande en text får vara... så istället kommer jag med dagens possitiva: Det regnar, det är kallt och jag har äntligen fått tillbaka min efterlängtade energi...
Saknaden efter morgon zoo och besvikelsen över vikarierna har fått mig att återgå till mina studier. Tänker lyssna på språkkurser mina 9 arbetstimmar och hoppas att något fastnar mellan alla siffror jag måste ha i huvudet. Nu återstår bara att välja vilket språk jag ska välja den här gången. Återuppta japanskan efter mardrömskursen? Tjuvstarta på höstens spanska? Välja ett helt nytt språk med hänsyn till landets grottstatistik?
Just nu är augustiprojeket under full planering.... förberedande repklättringsövning i veckan om någon vill följa med.