Det finns tydligen ärliga människor
(farfar) -Vad har hänt med bilen?
(Jag) -Vaddå?
-JA, vad har hänt med bilen?
-Öhhh... ingenting?
-Men jag har ju fått brev från försäkringsbolaget här.
-Öhhhh... ok?
-Det är från Folksam och det står: Vi bedömmer att skadan orsakats av vår försäkringstagare och du är berättigad till kostnadsersättning.
-Öhh... ok?
-Det måste ju finnas en skada på bilen?
-Nej... Jag står vid bilen nu och den är hel. Ingenting har hänt med den...
-OK? Jag ringer och hör med försäkringsbolaget...
(en stund senare)
-Försäkringsbolaget säger att deras kund backat in i din bil och anmält skadan direkt till dem. De står för reparationerna.
-Jag har gått tre varv runt bilen det finns ingen skada på den!....men fråga hur mycket pengar vi får ändå...
Efter att ha gått runt bilen ytterligare några varv hittade jag en knappt synlig buckla under vänster framdörr. Hade jag inte letat noga hade jag aldrig sett den. Jag kan inte låta bli att förundras över att det finns så ärliga människor där ute.
Jenny vs Latheten 1-0
I min nya kamp mot Latheten vanns igår en viktig psykologisk seger. Hade jobbat sovit och fantastiskt nog pluggat hela dagen. När det sen på kvällskvisten var dax att åka iväg på engelskan var jag trött, hade ont i hela kroppen och var dessutom halvförkyld. För att göra det hela ännu mindre lockande så var det väldigt mörkt ute och regnet strilade oavbrutet. Latheten hade infiltrerat hela hjärnan. " Stanna hemma det finns ingen anledning att gå idag", ekade i hela huvudet och jag hade nästan bestämt mig för att följa locksången när något i min vänstra stortå vaknade till och återtog kontrollen över skutan. Då måsten och börn inte lyckades kontrollera den lättmaipulerade hjärnan fick stortån lösa det hela med list. Den kanske på började förkylningen blev ett vapen i kampen och stortån lyckades övertala resten av kroppen att det var lika bra jag gick på föreläsningen. Som han uttryckte det: Om du ska vara sjuk under lovet så ska alla andra vara det också. Smitta så många du kan medan tid finns!
Med denna list lyckades stortån vinna en mycket viktig seger mot Lateheten och en ny era har börjat. Jag kallar den Studieengagemangets era och det ser ut att bli en storhetstid...
Kartering av Gillberga gryt
Dagen började med ett halvjobbigt utkörningspass där alla problem var vintertidens fel. Buden hade fått instruktioner att börja en timme senare för att slippa problem med tidlås. Problemet är att tidningbud är vana att gå upp en viss tid och tillåts de sova längre än så får man aldrig upp dem ur sängen. När vi väntat den onödiga extratimmen och åkte ut för att kolla så buden börjat så visade det sig att 90% av dem försovit sig och vi fick ägna halva morgonen åt att jaga slöfockar som jobbvägrade.
Efter den trevliga starten på dagen tog jag hundarna och åkte iväg till Gillberga gryt för lite kartering. 7½ timme och 90 nya grottmetrar senare for vi hem i skymningen men en nöjd känsla i hela kroppen. Äntligen har jag hittat någonting som jag är riktigt bra på :) Jag är född till grottning :D Liten, smal, smidig, tuff, orädd och nyfiken är perfekta egenskaper för grottkrypning och då speciellt kartering när nya små skrymslen ska hittas och utforskas.
Synd bara att jag har så lätt att få blåmärken. Jag ser ut som om jag varit i en mindre trafikolycka efter en dags grottning.
Officiellt ledig!
Nu har jag utsett ledighet även om det är lite jobb kvar. Det har gått ganska långt va...när man aser att man är ledig bara man slipper stressen med inlämningsuppgifter och tentor. Att jag ska jobba 5-6 timmar varje natt i tre dagar och dessutom kartera en grotta imorgon är något som är närmare semester jämfört med universitetsstudier.
Jag har iaf bestämt mig för att nästa kursperiod får det vara slut med detta dagdriveri som hittills bedrivits. Jag ska följa den planering jag sätter upp om det så är det sista jag gör. Jag har faktiskt inget val. Om nästa period ska bli något annat än ren tortyr som slutar i fiasko så måste jag anstränga mig så som jag vet att jag kan. Men en planering som innebär studier på över 200% det närmsta året är det dax att jag börjar anstränga mig lite och visa vad jag går för. Att ha fotografiskt minne och fatta snabbt är i den här världen en förbannelse. Det kan se lätt ut i början men efter ett tag inser man att trots att de godkända tentorna radar upp sig så saknas ändå den där grundläggande kunskapen som man faktiskt ska bygga en framtida karriär på. Jag skulle utan problem kunna få ut min fil mag om ett par år även om jag fortsätter som jag gjort hittills men tanken är ju att jag ska vara bättre än alla andra sen när det är dax att se sig om efter ett mer välbetalt jobb än UNT.
Så den här ledigheten kommer präglas av planering inför nästa period. Fast visst ska jag unna mig lite välförtjänt vila också. Löpning, dataspel och bra böcker under ett täcke i saccosäcken låter som perfekt uppladdning inför Geoinformatik och Resurser och miljö.
En liten bit från ledig
Nu är det bara små korrektioner på labrapporten som ska göras innan kursen är slut och jag kan få lite välförtjänt ledighet. Ska jobba söndag, måndag och tisdag och tänker se till att labben är färdig så jag kan få helledigt innan nästa kurs börjar veckan efter. Får dock inte glömma att engelskan är som vanligt på måndag...
Nu medan jag väntar på att labpartnern ska logga in och hjälpa till med rapporten håller jag på med lite självstudier i japanska. Håller på med grunderna i teckenskrivning vilket kräver en del memorerande. Det passar mitt fotografiska minne utmärkt.
Tentapanik
Någonting måste göras och det måste göras nu!
tentapluggvecka
Sen vill jag ju hinna träna och åka till hästarna. Utöver detta tänkte jag författa en liten reseberättelse från Ungern och så kanske Tvättberget i garderoben borde ses över. Vid närmare eftertanke är det kanske bäst att göra dessa viktiga saker på en gång... I helgen kommer jag ju inte att ha tid då jobb och kartering av grottor är inbokat.... och på måndag drar nästa kurs igång.
Det finns helt enkelt för lite tid och för mycket som vill göras. Ska hämta lite frukost och överväga var prioriteringarna bör ligga...
Äntligen
Idag fick jag äntligen hämta mitt bagage på posten. Allt var med och inget skadat... Har försökt tyda alla kufiska meddelanden som är fästa på väskan i hopp om en liten ledtråd till varför den inte anlände till Skavsta med samma plan som jag... har ännu inte hittat något mer tydbart än tejpen "Passanger security" som är lindad runt hela säcken.
Hemma igen
Allt jag kan göra nu är vänta och sakta om och om gå igenom alla saker jag saknar. Flygbolaget har meddelat att om de hittar bagaget så skickar de hem det till mig med posten. Så väldigt omtänksamt av dem...
STORT misstag avvärjt!
Flygplatsen ligger 100 km söder om Stockholm vid Nyköping - i direkt anslutning till E4:an.
WHAT! När hände det? När flyttade de lågprisflygen från Västerås till Nyköping? När bytte de namn på eländet? Vad hade hänt om jag i godan ro kört till Västerås och letat mig ut till flygplatsen bara för att upptäcka att jag var så där en 15 mil fel ute? Hur kul hade det känts? Hur mycket hade jag fått höra det av alla jag känner efteråt?
Tur, tur, tur att det strulade med parkering. Tack kära släktningar som inte lånar ut er garageuppfart. Annars hade jag aldrig googlat Skavsta. Jag hade inte upptäckt mitt misstag föränn så där en 45 minuter innan avgång.
Jag hade velat se min min där ute på den öde flygplatsen. Undrar hur lång tid det hade tagit innan jag fattat att jag var i fel stad....
Flyget till London i december går för övrigt från samma flygplats ...så nu vet jag det med :P
Jag är fortfarande i chock över mitt misstag. JAG gör inga misstag... om jag mot förmodan skulle göra ett misttag så är det ett litet obetydligt misstag som bara jag märker. Sånt här får inte hända igen. Jag tillåter mig inte!