Jenny 2009

Igår var jag typ Gud. Jaghar redan berättat om hur jag räddade den lilla blåmesungen från Kattflocken. Innan dess hade jag återupplivat en döende hare. 

Känsliga läsare kan sluta läsa här. 
Det var på jobbet när jag låg nära och stressade bakom en annan natttrafikant (kan inte folk hålla sig hemma på nätterna så jag kan få har vägarna ifred) som det flög ner något i diket och massa pälstussar yrde runt i luften. Bilen framför tvärnitade och det var blod på hela vägen. Jag stannade och höll tummarna för att vad det än var  hade dött direkt. Det hade det inte.
Det var en hare som hade blivit påkörd och jag såg i backspegeln hur den kastat sig upp på vägen igen och låg och sprattlade utan att kunna resa sig. Jag var först ut och skyndade fram medans killen som körde på den också klev ur bilen. Det var fruktansvärt att sitta där och se haren kasta sig från sida till sida utan att komma upp och veta att vad osm än hände skulle jag aldrig kunna befria den från plågorna. Det enda jag kunde göra var försöka lugna och hålla den stilla så den inte slog huvudet i asfalten.

Föraren av den andra bilen var inte mycket till hjälp han heller. Han hade precis fått körkort och var helt chockad. Jag tror jag satt och klappade på harstackaren i 10 minuter medans jag förbannade det faktum att den inte dött direkt. Det var blod på vägen, blod på mina händer och blod på mina favoritjeans. Till slut lugnde haren sig så pass att jag kunde börja känna efter om någonting var uppenbart brutet men jag hittade inget trasigt alls. Plötsligt gjorde haren en ansats att resa sig och med min hjälp lyckades den sätta sig upp. Efter ytterligare några minuters återhämntning tog Liten ett par provskutt och både jag och killen bara gapade. Det såg lite vimmelkantigt ut men en kvart tidigare hade ju haren varit i princip död. Nu såg vi istället hur den, efter att jag lyft den över diket, snabbt skuttade iväg över åkern och försvann in i skogen.

Liv ett  den natte räddat. Jag är medveten om att allt blod måste ha kommit någonstans ifrån och att haren kan ha tagit sina sista överlevarinstingtskrafter för att fly från människorna men jag kan inte låta bli att hoppas att den Lilla ändå överlevde på något sätt.