The show must go on
Kulturnatten tillbringades något ovanligare än vanligt. Först juju-tsu-uppvisning på vaksala torg och sen jobb hela natten.
Uppvisningen var en märklig upplevelse. Efter att ha sålt hela min själ till Fegis fick jag med mig min sparringpartner ner till torget så jag slapp kasta mig själv. Totalt var vi på mattan ungefär 4x3 min. Först tjej mot tjej samtidigt som kille mot kille försökte få plats på samma lilla mattsnutt. Efter en evighet av aikidofolk så var de vi igen och den här gången hade Herr Svart Bälte bestämt att det skulle se coolt ut om en liten tjej stod i mitten och försvarade sig mot 4 stooora starka killar. 3 av dem svartbälten. Samtliga 4 tjejer gick med på det efter liten funderingstid och löften om att svartbältena skulle hålla sig på den utsatta tjejens nivå. Vi turades alltså om att spela Den Utsatta Tjejen och jag har då aldrig varit med om att svartbälten fallit så lätt i strid. Det dunkades saftigt i mattan vare sig man hann göra teknikerna eller inte.
En av mina tränare gav mig en smärre överraskning när han helt plötsligt kom upp bakom ryggen och attackeradepå ett för mig helt okänt sätt. Jag hann få panik i en halv sekund innan han lydigt föll ner i mattan med en ljudlig duns. Som hämnd satte jag ett saftigt knä i ryggen på honom och så var uppvisningen på Vaksala torg över för den här gången.
Det som slog mig efteråt är att när jag väl var på mattan så var all fokus på den man fightades med. Jag minns inte ens att publiken stod där 30 cm från mattan. Är det ett bra tecken eller betyder det att jag hade kunnat bli anfallen från publikhållet utan att hinna reagera?
Fördelen var iaf att jag slapp höra småpojkarnas "lustiga" kommentarer som de hann delge världen innan i alla fall en i publiken visade sig vara värdig uppvisningen och körde bort skitungarna. Go mamma! :D
Efteråt körde jag nya billinjen för första gången själv... tur jag hade gottigt krav/rättvisemärkt godis att hålla mig vaken med. Det och Scars on Broadway....
Pluggspurt
Idag har jag därför lärt mig 200 glosor, hur man börjer -ir verb och ett okänt antal oregelbundna verb. Belöningen blir nu en snabbis med senaste simsexpansionen och därefter 90 svettiga minuter juju-tsu. Hoppas G har lagat mat åt mig när jag kommer hem... idag är jag verkligen värd det....
Dagen efter
Scars on Broadway var allt man ville att de skulle vara och lite till. Synd bara att publiken inte gav dem ett extranummer...
Frisörångest
För att slippa denna pina har jag flera gånger gått till handgripligheter och gått lös på håret på egen hand (på egen sax). Ofta har resultatet varit ytterst kepsvänligt den första månaden för att därefter faktiskt bli en hyffsat snygg frisyr. Efter ett halvår återkommer dock problemet och det är dax att göra något åt det igen.
Den här gången är det ändå bröllop som vankas och jag antar att det kommer se hyffsat skumt ut med mössa till finklänning, hlga klackar och en kostymklädd Gustav så jag tog imorse mod till mig och bokade en frisörtid. Jag valde en tid så snabbt som möjligt så jag slipper sitta och ångra mig alltför länge. Jag bör börja gå ner på stan om en timme och på vägen tänker jag dränka eventuellt hjärngnällande i Scars on Broadway på högsta volym i öronen. Som en försmak inför spelningen i kväll... som jag förhppningsvis kan besöka utan mössa/keps...
Höstprojekt
Därför kommer jag nu ägna resten av terminen åt att lära mig dansa streetjazz. Utgångspunkten är långt under nollstrecket så det kan ju faktiskt bara bli bättre.
Jag är en sån person som brukar dra skämtet om att dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren så bara att ta mig till träningen varje söndag kommer bli en prestation i klass med en 45-meters firning. Att sen gå från det stela, okoordinerade rörelsemönstret jag visade prov på idag till att faktiskt dansa är tuffare än... än.... äsch... jag kommer inte på något i hela världen som förefaller svårare/otroligare för tillfället...
Ramhällstaket känns helt plötsligt helt genomförbart...
Och du som sitter där och fnissar... Anders... jag hör dig nog. Ett negativt ljud och du kommer kunna sjunga högsta stämman i kyrkokören resten av ditt liv,..
Blåmärken
En hel vecka hann jag vara blåmärksfri... sedan drog juju-tsun igång och mina armar är åter igen täckta med stora fina märken i varierande blågröna nyanser. Antingen har jag legat av mig under sommaren eller så försöker tränarna få oss i toppform inför uppvisningen på kulturnatten nästa helg. Det känns som om någon tryckt mitt huvud genom ett väldigt trångt hål, vridit det 12 varv och sedan pressat tillbaka det genom hålet igen...