Jenny 2009

Jag har en del udda reflexbeteenden efter alla år med djuren. En av de reflexerna är att alltid kasta mig upp och kasta katter över hela rummet när jag hör något som piper i dödsskräck. Det är en kvarleva efter alla år med kombinationen musuppfödning/kattflocksägare.
Nu var det 4 år sedan jag fick rädda någon livrädd liten varelse. Då var det en husmus som byggt bo i garderoben och sen gett sig ut på upptäcktsfärd i hallen. Det var en oväntad men inte helt omöjlig liten gäst som fick sitt liv räddat den gången.
Det som hände imorse var däremot helt astronomiskt omöjligt.

Jag kom hem från jobbet lite lagom trögtänkt... så där som man blir efter 24 timmar utan sömn och 15 timmar bakom ratten. satte mig i soffan och slog på datorn. Medans jag skummar igenom inkorgen hör jag det där välkända skriket-för-livet och kastar mig upp.
Notera nu att det är lika troligt att hitta en utomjording under soffan som det är att mina katter ska ha tagit något ätbart som fortfarande lever. Bu brukar bära runt på IKEA-råttan och mina strumpor men de brukar sällan skrika för sina liv.
Mitt betende är alltså helt reflexmässigt eftersom jag vet att det inte finns någonting att rädda.

Exakt hur tror ni att mitt halvslöa beteende förvandlades när jag upptäckte att det satt en dunig blåmesunge mellan Bu och Knyttet. Jag har svaga minnesglimtar av att jag på något sätt skrämde iväg samtliga katter och lyckades väcka G i samma andetag...

G fick agera kattvakt medans jag lirkade fram pippi bakom tvn. En minut senare, under ivrigt fotande, släpptes bebisen lös på balkongen varefter den snabbt flydde ner i syrenbersån. 
Nattens andra liv räddat!

Återkommer om det första som var en betydligt blodigare historia....

alltså... sist jag lackade ur på excel var någon vänlig själ snabb att upplysa mig om att jag hade datuminställningar på den cellen som blev fel. Jo så mycket fattade nog jag med.

Men du! Försök förklara för  mig hur datuminställningen kan automformatera 090529 till 09-nov-2147. Jag kan förstå den 9:de men november år 2147 känns lite omotiverat. Eller?

tänkte bara säga att jag ligger baksätet på min bil ochh bloggar. minidatorn lever igen och tycker mycket om nya internet...

:)

Jag har ju helt glömt att redovisa mina senaste triumfer i ambitionen att ta över världen.  Under fredagens årsmöte blev jag invald i Sveriges Speleologförbunds styrelse.
Jag fick dessutom uppdraget att dra igång gruvsektionens verksamhet då den fört en slumrande tillvaro ett bra tag nu.

Världsstyre nästa!

Jag vet inte riktigt hur jag ska klassa den här dagen. Är det en turdag eller en otursdag?

Otur att jag inte lyckades fixa datorn själv - tur att jag hittade en kille som tog sig an problemet redan idag och lovade vara klar innan jag åker till Kina

Otur att Tjoffsan är lite hängig precis innan jag ska åka men en jäkla tur att jätteträdet som ramlade valde att göra det fyra meter bort ifårn mitt huvud

Otur att parkeringsautomaten blåste mig på 36 minuter - tur att Statoil räknade fel på 6 kronor när jag skulle köpa choklad för att spräcka min 500ing - äckligt mycket tur när mannen som hittade mitt VISA-kort bestämde sig för att inte handla järnet utan ringde nummerupplysningen, fick mitt nummer, fick tag i mig och lämnade tillbaka mitt kort

Jag tror det är en turdag ändå. Det hade varit jobbigt att åka till Kina utan VISA och ännu jobbigare om jag dessutom haft ett träd i huvudet. Dock känner jag att hittelönen som VISAmannen inte ville ha bränner i fickan. Jag måste skänka bort den till något vettigt innan turen slår åt fel håll igen...

Jag har något vagt minne av en fjärranalyskurs där läraren var helt såld på open sourceprogram. Varför förstod vi nog aldrig och många tårar fälldes i desperation över den totala avsaknaden av pedagogik under denna kurs.

Någonstans såddes ändå ett frö av nyfikenhet och tanken att någongång lämna windowsgnällandet bakom mig och gå över till Linux har funnits ett tag nu.
När min nya minidator först levererades med fula xp och sedan dessutom var på obegriplig danska gjorde jag slag i saken och installerade Ubuntu som påstods vara den mest användarvänliga versionen av linuxoperativsystem.

Tre dagar senare sitter jag fortfarande kvar framför datorn utan att egentligen ha producerat något som helst vettigt. Det enda som fungerat hittills är mitt vanliga bredband. Inte en enda annan grej har flutit smärtfritt. Det nya mobila bredbandet vägrar fungera eftersom modemet är nytt och ingen fixat till någon fin kod som det kan förstå.
Det tog faktiskt bara en dag innan jag började tröttna på allt krångel och ville ha tillbaka Bills skapelse men det var långt ifrån enkelt.

Har man en dator utan cdläsare så finns det ett antal sätt man kan försöka få tillbaka fabriksinställningarna.
-Man kan försöka starta den automatiska fabriksåterställningen (som Linux förstörde när det intstallerades)

-Man kan försöka skapa en usb att boota med (vilket vägrar fungera med Linux)

-Man kan köpa en extern dvdvbrännare för många hundralappar som inte fyller någon som helst funktion i hemmet förutom att köra recovery-skivan (vilket såklart inte går eftersom precis just den externa inte fungerar alls med Linux)

-Man kan slå datorn i golvet och hoppas få ut på någon försäkring (har inte kommit dit riktigt ännu men det är nära)

-Man kan köra Killdisc ooch hoppas att någonting ska hända efter att datorn formaterats om i 8 timmar (återkommer med Linuxproblemet med det här alternativet så snart 8 timmar gått)

Nu ska jag iväg på ett förhoppningsvis spännande möte.Det har väldigt mycket att göra med det jag gjorde förra tisdagen om någon lyckats snoka reda på det...

Om inte G smitit iväg till gymmet trots förkylning (jag tror iaf på svininfluensa) så hade jag aldrig slösurfat på skumma sajter och då hade jag heller aldrig råkat hitta en intressant mini-pc som jag senare råkade bekräfta köp på och då hade heller aldrig den vattentäta/stryktåliga kameran halkat med av bara farten.
Så det är enbart hans fel att jag måste sitta här och vänta frustrerat på en beställning som inte ens hinner komma innan heglen. SÅ elakt av honom!

kungsängsliljorna var nästan helt utblommade så vi åkte vidare till Morga-Kungshamn. Kitesurfing och kossa på rymmen vägde upp de uteblivna blommorna. Här sitter Alice och Love och spanar rymmarko.

Alice är vackrare än någonsin i sin långa päls och jag har beslutsångest infår vårklippningen.

På begäran kommer nu 6 av de mest representativa bilderna från Mallorca som ö och turistmål. Jag har ingen lust att lägga dem på facebook med deras slavkontrakt så jag hoppas folk hittar hit istället.

Jag har 300 bilder till i rawformat så vänta er en uppsjö av bilder så snart jag orkat sållat och behandlat dem.



Bild 1 är en liten vik vi hittade sista dagen. Vattnet var kristallklart, ruggigt salt och tyvärr ganska kyligt. Vi hoppade ett par gånger från klipporna och den lilla pricken där till höger är Gustav som tar en simtur.




Fikandes i en liten park inne i Palma funderade vi på hur det skulle vara att bo i just det här vackra huset...




Högst upp i bergen nedanför Mallorcas högsta punkt finns vackra blåa sjöar som fungerar som vattenreservoarer. Vi tog en 18-kilometersvandring runt berget.



På väg ner från sjöarna låg en by fullproppad med solmogna citroner, apelsiner och mandariner. Det kliade i fingrarna när man stod där bakom staketet...





Inga kalfjäll här inte. Kalkstenen är utmärkt grogrund för alla möjliga växter och träd.




Torrent de Pareis är ett måste att besöka. 
Räkna med en heldag och lämna den turistfyllda mynningen nere vi havet. 2-3 timmars promenad uppför smalnar kanjonen och blir fantastiskt vacker. Efter regnfall kan det finnas stillastående vattenpooler en bit upp. Antingen simmar/vadar man igenom dem eller så vänder man där. Helst ska man gå hela vägen upp till det stället där kajonen delar sig och blir två. Till höger ser man då Sa foscas mynnning. Gå gärna så långt in i Sa fosca som man kommer utan pannlampa och känn på stämningen där Mallorcas vackraste canyoning upplevs.