Jenny 2009

Kulturnatten tillbringades något ovanligare än vanligt. Först juju-tsu-uppvisning på vaksala torg och sen jobb hela natten.

Uppvisningen var en märklig upplevelse. Efter att ha sålt hela min själ till Fegis fick jag med mig min sparringpartner ner till torget så jag slapp kasta mig själv. Totalt var vi på mattan ungefär 4x3 min. Först tjej mot tjej samtidigt som kille mot kille försökte få plats på samma lilla mattsnutt. Efter en evighet av aikidofolk så var de vi igen och den här gången hade Herr Svart Bälte bestämt att det skulle se coolt ut om en liten tjej stod i mitten och försvarade sig mot 4 stooora starka killar. 3 av dem svartbälten. Samtliga 4 tjejer gick med på det efter liten funderingstid och löften om att svartbältena skulle hålla sig på den utsatta tjejens nivå. Vi turades alltså om att spela Den Utsatta Tjejen och jag har då aldrig varit med om att svartbälten fallit så lätt i strid. Det dunkades saftigt i mattan vare sig man hann göra teknikerna eller inte.
En av mina tränare gav mig en smärre överraskning när han helt plötsligt kom upp bakom ryggen och attackeradepå ett för mig helt okänt sätt. Jag hann få panik i en halv sekund innan han lydigt föll ner i mattan med en ljudlig duns. Som hämnd satte jag ett saftigt knä i ryggen på honom och så var uppvisningen på Vaksala torg över för den här gången.

Det som slog mig efteråt är att när jag väl var på mattan så var all fokus på den man fightades med. Jag minns inte ens att publiken stod där 30 cm från mattan. Är det ett bra tecken eller betyder det att jag hade kunnat bli anfallen från publikhållet utan att hinna reagera?
Fördelen var iaf att jag slapp höra småpojkarnas "lustiga" kommentarer som de hann delge världen innan i alla fall en i publiken visade sig vara värdig uppvisningen och körde bort skitungarna. Go mamma! :D

Efteråt körde jag nya billinjen för första gången själv... tur jag hade gottigt krav/rättvisemärkt godis att hålla mig vaken med. Det och Scars on Broadway....