arbetarens ointressanta liv
Jag är imponerad av alla människor som klarar av att jobba och ha ett liv samtidigt. Jag jobbar 9-12 timmar 6-7 dagar i veckan och de strax över 100 lediga timmarna jag får över passerar i ett töcken utan någon som helst meningsfull aktivitet. Hur klarar människor av att hålla på så här i 45 år? 8 timmars arbete 5 dagar i veckan och 30 dagars semester varje sommar.
skrev ett långt inlägg här men till och med jag kände att det passerade gränsen för hur sarksmdrypande en text får vara... så istället kommer jag med dagens possitiva: Det regnar, det är kallt och jag har äntligen fått tillbaka min efterlängtade energi...
Saknaden efter morgon zoo och besvikelsen över vikarierna har fått mig att återgå till mina studier. Tänker lyssna på språkkurser mina 9 arbetstimmar och hoppas att något fastnar mellan alla siffror jag måste ha i huvudet. Nu återstår bara att välja vilket språk jag ska välja den här gången. Återuppta japanskan efter mardrömskursen? Tjuvstarta på höstens spanska? Välja ett helt nytt språk med hänsyn till landets grottstatistik?
Just nu är augustiprojeket under full planering.... förberedande repklättringsövning i veckan om någon vill följa med.