1 down 3 to go

Så är min Klassikerhalva påbörjad. Jag kan inte påstå att Lidingöloppet levde upp till sitt rykte om att vara tortyriskt kuperat. Visst var det några backar här och där men jag fattade inte att jag sprang den beryktade Aborrbacken förän någon stod högst upp och ropade att den var över nu och att resten av loppet var utför. Det var där jag insåg att om jag inte ville springa i mål utan att ens vara trött så var det dax att pinna på lite.
Jag var alltså rejält förkyld. Jag hade grymt ont i en visdomstand. Jag hade inte tränat ordentligt på 2 månader. Jag hade inte tränat alls på två veckor. Trots det sprang jag i mål på 1.26 och hade kunnat få en bättre tid om jag inte fegat så mycket. Trodde det här skulle vara världens utmaning och tog det lugnt större delen av loppet vilket känns lite småsurt nu. Nästa år blir det definitivt hela 3 milen för 15 kilometer var mer som ett träningspass.
Bortsett från denna lilla "besvikelse" var loppet fantastiskt kul att springa. Banan var jätteskön och utsikten borde vara vacker, men igår såg man mest tunga regnmoln och dimma. Vädret var enligt mig helt perfekt även om det var lite småkallt att stå och vänta vid väskutlämningen utan överdragskläder i spöregn medan man sakta avkyldes efter loppet. Arrangemanget i stort var mycket välorganiserat. Har du planer på att springa bara ett lopp nästa år så låt det bli någon av distanserna på Lidingö för det här loppet har just knuffat ner Midnattsloppet från förstaplatsen på listan Bästa loppen enligt mig.
Nu är det då dax att sätta sig och planera nästa steg i träningen. Det är ett par månader kvar men jag planerar att vara i toppform till Halvvasan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback