Grottkrypning och klättring
Igår for vi till Klövbergsgrottan på Tyresö. Det var en blivade vildmarksguide på fjällekologikursen som skulle dit med sina kompisar och krypa grotta / klättra och jag och Anders hakade på.
Det roligaste med utflykten var att få träffa fler träningsnarkomaner som jag :) Folk som utan att fundera bestämmer sig för att cykla runt halva Europa. Folk som inte sitter hemma när de har tråkigt utan är på ständig jakt efter nya adrenalinkickar. Folk som inte bangar en utmaning...
Klövbergsgrottan är egentligen inget grottsystem utan bara sprickigt berg som råkat bilda långa gångar som man kan krypa/klättra/åla sig runt i. Det enda som krävs är en pannlampa... och oömma kläder. Känner idag att knäskydd nog inte suttit fel heller. Hade ett 30tal blåmärken från Korallgrottan och utökade samlingen med ett 30tal till igår.
Tog mig an områdets trängsta passage och upptäckte att jag faktiskt har talang för grottning. Smal, smidig och optimistisk verkar vara grundförutsättningarna för att bli en bra grottkrypare.
Efter grottan var det dax att forcera berget på utsidan. Dvs uppför en 20 meter nästintill lodrät bergsvägg. Det var 13 år sedan jag klättrade Skuleberget på via ferrata så jag var lite nyfiken på min egen reaktion. Kom hela vägen upp till toppen två gånger innan jag kände mig nöjd. Inga större svårigheter men benen skakade lite när 3/4 av väggen var avklarad. Jag tror att det mest handlar om en ovana för höga höjder. I vanliga fall står man tryggt bakom ett staket men här var man tvungen på att i första hand lita på att händer och fötter orkade hålla greppen och i andra hand att rep och säkringar och klätterkompisen nere höll.
Nu återstår att jobba bort spåren av rädsla och det ska börjas med första bästa måndag som det finns lediga platser på en klätterkurs. Bor tydligen bara några hundra meter från ett klättercentrum så det lär bli en del timmar där i höst.
Som vanligt vore det jättekul om någon vill haka på. Men jag har ju så fega kompisar så det blir väl inget av med det den här gången heller :P
Tur jag har G och mamma så jag slipper göra allting själv jämt :)
Det roligaste med utflykten var att få träffa fler träningsnarkomaner som jag :) Folk som utan att fundera bestämmer sig för att cykla runt halva Europa. Folk som inte sitter hemma när de har tråkigt utan är på ständig jakt efter nya adrenalinkickar. Folk som inte bangar en utmaning...
Klövbergsgrottan är egentligen inget grottsystem utan bara sprickigt berg som råkat bilda långa gångar som man kan krypa/klättra/åla sig runt i. Det enda som krävs är en pannlampa... och oömma kläder. Känner idag att knäskydd nog inte suttit fel heller. Hade ett 30tal blåmärken från Korallgrottan och utökade samlingen med ett 30tal till igår.
Tog mig an områdets trängsta passage och upptäckte att jag faktiskt har talang för grottning. Smal, smidig och optimistisk verkar vara grundförutsättningarna för att bli en bra grottkrypare.
Efter grottan var det dax att forcera berget på utsidan. Dvs uppför en 20 meter nästintill lodrät bergsvägg. Det var 13 år sedan jag klättrade Skuleberget på via ferrata så jag var lite nyfiken på min egen reaktion. Kom hela vägen upp till toppen två gånger innan jag kände mig nöjd. Inga större svårigheter men benen skakade lite när 3/4 av väggen var avklarad. Jag tror att det mest handlar om en ovana för höga höjder. I vanliga fall står man tryggt bakom ett staket men här var man tvungen på att i första hand lita på att händer och fötter orkade hålla greppen och i andra hand att rep och säkringar och klätterkompisen nere höll.
Nu återstår att jobba bort spåren av rädsla och det ska börjas med första bästa måndag som det finns lediga platser på en klätterkurs. Bor tydligen bara några hundra meter från ett klättercentrum så det lär bli en del timmar där i höst.
Som vanligt vore det jättekul om någon vill haka på. Men jag har ju så fega kompisar så det blir väl inget av med det den här gången heller :P
Tur jag har G och mamma så jag slipper göra allting själv jämt :)
Kommentarer
Trackback