Jenny 2009

   Föreställ dig en sommardag i de svenska fjällen. Grönskan över trädgränsen är lågväxande och böljar ner över vidderna. Solen står högt. Hettan bildar synvillor över bergkammarna. Det enda som hörs är oroliga fjällfåglar som piper uppretat när du kommer för nära deras äggfyllda bon.
När du rundar ett stenblock öppnar sig en fantastisk utsikt ner över naturreservatet i Abisko och långt i norr skymtar svalkande snöklädda fjällstoppar. Långt där nere vid den brusande forsen skymtar en människa. Hon står stilla och letar på marken. Lyfter upp något, lägger det i väskan och går ett par steg framåt med blicken föst vid sina fötter.
Året är 2010 och människan du skymtar långt där nere är jag.
Jag har precis tagit min magisterexamen och karteringsjobbet här är mitt första som utbildad geolog.

   Är man uppvuxen i bergslagens djupa skogar med stenar, grustag, slaggvärp och gruvor strax bakom knuten är steget inte långt till en utbildning i geovetenskap på Uppsala universitet. Trots det har vägen hit har varit snirklig och än är det en bra bit kvar till mål.
Jag är inte ens helt säker på var detta mål ligger och är inte intresserad av snabbaste vägen dit. En dröm om gruvor och steniga miljöer är mitt ledljus och jag följer dit det för mig.

   Just den här terminen på våren 2007 är det kemi som är den kurs som för mig i rätt riktning. Kemin ska lära mig förstå alla dessa reaktioner som skedde för miljarder år sedan för att bilda mina älskade bergmassiv. Reaktioner som sker än idag och bildar nya mineral som ska smycka jorden i en avlägsen framtid. Kursen är obligatorisk inom naturvetarprogrammet inriktning geovetenskap och jag har valt att ta tjuren vid hornen istället för att fly från den som många andra i klassen gjort. 

   Den brokiga vägen hit från avhoppad jordbruksutbildning på gymnasiet har gått via flygplansstäd, postarbete, stallskötare, turridningsledare och tidningsbudsjobb. Hela utbudet av naturvetenskapliga kurser på komvux i Tierp har också betats av.
Livserfarenheter har samlats och värdefulla kunskaper har lagrats. Ingenting är meningslöst...

   ...och någongång i framtiden kommer jag stå där i fjällsluttningen precis utanför Abisko nationalpark. Nyutexaminerad och lycklig med en hel sommar i frihet på fjället att njuta av. När jag står där kommer en vandrare ner och nyfiket frågar vad det är jag samlar. Den vandraren är du. Jag kommer möta dig där och ivrigt inviga dig i bergets mysterier. Intriger och äventyr upplevda av kemikalier för ofattbart lång tid sedan. Du kommer se då vad det var som lockat mig. Vad som fängslat mig och gjort mig till berättare av Sagan om jorden. Det kommer uppenbaras där. Vad som kallat på mig från fuktiga gruvgångar och över dimmiga berg. Från heta öknar och malmfylda skogar. Du kommer få se... Och du kommer förstå...